Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 jan ågrens giftermål
att du skulle gifta dig med mej. Det trodde jag.
Int ana jag, att du skulle göra som du gjorde.
Hade du vuri bätter karl den gången, hade du int
haft det så svårt sen. Och int nu.
— Vet du, om jag ha svårt nu?
— En gett si, hvad som ligg för yga.
— Hvad vill du med det?
— Jag vill bara säga, att du täng int ha ondt
i onödan. Når du är som en karl, så kan jag vära
så pass, tänk jag, att ingen tå jänterna i hamn är
v iller.
— Men du är int tå våra.
— Tå våra? Är int jag bortå byn, och hör int
byn och hamna i lag?
— Och int ha du vuri, så en ha vurti mycke
glad tå dej.
— Int ha du vuri så häller!
— Vissfen bara, att en vore säker om, att
du int ställde till djäfvelskap för en, så — nog —
gett en säga — att du — är fäger än de annren.
Nu smög sig Lina, leende för sig själf i
skum-ningen, tätt intill honom.
— Jan, det tär mycke, som häng på denna
stund! sade hon och lyfte ansiktet mot honom.
Ögonen och tänderna syntes fyllda af gryningens
hvita ljus.
— Jag lofva dej att gära så godt som jag kan,
sade hon.
— Lofvar du det?
— Ja.
Viller = bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
