Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRNSKÖLDSVIK—HÄRNÖSAND
135
biten av fiskflugan. Han drog sålunda gäddrag varje
sommarafton, efter hemkomsten från stån, och hela Vägnö strandområde
var indelat i olika fisken. På västsidan, i hemvattnen, hade han
stångkrok utplanterade i vassarna, och där roddes gäddrag längs
stränderna. På sydsidan hade han laxfiske i form av s. k.
staka-gård, alltså stängnät, uppgillrade på i botten förankrade stänger,
och där drevs dessutom fiske på harr med s. k. utterbräde. På
ostsidan slutligen, d. v. s. just kring Lustholmarna (jag säger
Lustholmarna, ty så kallade vi dem, rätta namnet känner jag icke)
drevs fiske med långrev, och där var "farbror Ringvalls"
huvudslagfält. Bland annat därför, att där var ett underbart badvatten.
Han var storbadare, simmagister och allting. Han lärde mig
simma, d. v. s. han kastade ut mig på djupt vatten, och därmed
var den saken klar.
Men vad jag särskilt nu minns och tänker på, det var de låga,
hala, slemmiga strandklipporna vid Strinningen. Jag kan se honom,
lik en skär Buddha, med det klotrunda huvut, flintis, hårsnaggad
intill svålen, den likaledes klotformiga bålen, en kopia i större
format av huvut, och alltsammans ett enda jätteleende. Vad han
älskade över allt annat var att på svansen åka rutschbana nerför
de slemmiga långsluttande klipporna långt ut i sjön, så att vattnet
yrde om honom, till dess att han uppslöks av djupet och sen
dök frustande och skinande upp igen som en säl.
Det är för resten honom, jag har att tacka för, att det äckliga
"Lubbe" kommit ut i svängen. Han var nämligen god vän med
"Bon Soir", den på sin tid berömde kåsören i N. D. A., och när
denne skulle, under den stormiga "Landsorts-Boheme"-\\àen,
avhyvla mig, började han köra med detta min ungdoms öknamn,
och sen var det färdigt.
Ja, här passera minnena revy! Jag ser framför mig mitt sista
möte med "farbror Ringvall". Då var jag redan över 40 år och
han en figur bland de klassiska i Sveriges teaterhistoria. Men
borta ur repertoaren. Han hade stupat, d. v. s. han hade haft
hjärnblödning och måst lägga upp efter en popularitet som få.
Nå, jag kommer en dag lill Sabbatsberg för att hälsa på Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
