Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 66
DEN FÖRSTE
att te konde kalle mik tu. Tu, Twieselmann! Det
skolle smigre mik, och jak kaller tern farbror!
Olof Lomark såg med sina hårda, orörliga
ögon på den lene utlänningen, han visste, att bakom
denne unge man lågo förmögenheter, han anade
en växande makt i främlingen, och han kände för
första gången fruktan inför något, som han ej hade
medel att försvara sig emot. 1 denne Twieselmann
stod hela det rika utlandet framför honom, och han
kände, att han och hans stam voro i främlingens
ögon endast och allenast något att bruka och roffa
åt sig. Själf hade han hela sitt lif igenom strängt
och allvarligt och med hjälp af Guds ord tillvällat
sig makt och egendom; men här hånlog man emot
honom, och han var i främlingens väld, ty
främlingen representerade en makt större än hans egen,
och liksom fadern Hans-Erik engång fått vika för
sonen Olof, fick nu han, Olof, vika för nästa makt
i ordningen.
Alltså, Olof Lomark, i sitt hjärta hatande
tysken, förnedrade sig till att le, och han svarade:
Jag går in på ert förslag, Twieselmann. Vi
kommer ju att få affärer med hvarann, kan jag
tänka!
Tak, farbror, jak är förpannet glad, och vi
schkole göre famöse affärer zusammen!
Men i ett hörn satt Mathias Claussen och log
djäfvulskt.
Det är rätt, mina herrar! mumlade han
mellan tänderna. Bekanta er ni, här sitter den, som
skall strypa er bägge! Ha-ha!
Det fanns en ung bokhållare vid middagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
