Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
» NAPOLION *
Poh! pustade Sammel Edin.
Uti det fallet att svärfar inte hör, kan ju
svärfar i dag säga: hvad befalls eller åtminstone
hva-falle i stället för hva! Det låter så förbannadt...
Nu svor du! skrek gubben gladt.
Man svär, svarade Dellwik, men man svär
med urskillning, förstår sig!
Det ska fan ge middag! pustade gubben. Alla
förbannade fina fasoner!
Man är skyldig sin ställning nu då, och si
så där vidare! sade Dellwik. En skräddare kan...
möjligen...
Sammel Edin hade ju börjat som skräddare;
han skrek:
Hut! skrek gubben. Tig! Usch då! Fy fan,
en sån karl! En sån fähund! Skäms du inte?
Karl! Skäms bara! Jag skäms, jag, skäms du
också! Inte skall jag väl skämmas ensam ...
Nu kommo de första gästerna.
Glöm inte mina order! sade Dellwik och gick.
Sammel Edin torkade sig i pannan efter
ansträngningen, och patron Unæus trädde in i salen,
en gråhårig jätte med en näsa som en rödbeta.
Han klämde Sammel Edins hand och satte in
pekfingret i hans handlofve, så att Sammel Edin
hoppade på ett ben.
Eftersom jag ingen blomma har som gumman,
så trycker jag väl din labb i stället, gamla
sill-strypare! sade patron Unæus allvarlig som alltid;
men han var den mest kände upptågsmakaren i
provinsen.
Och så kom gumman, hon hade ingen näsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
