Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NAPOLION »
87
sade lektor Hintze till lektor Hollsten och lyfte sitt
glas, och nu hade han framträdt ur sitt skägg och
hår, väckt af vinet.
Lektor Hollstens näsa hängde långt ner. Han
förde den vänligt åt sidan med vänstra handen
och drack.
Det är godt att dricka, kära bror Hintze, sade
han, men glasen äro en smula obekväma!
I samma ögonblick stack en af skomakarna
sitt sotiga ansikte in genom fönstret och ropade:
Skutan brinner! Skutan brinner!
Alla rusade upp från bordet utom Sammel
Edin.
Si så där, ja! sade han och nickade upp och
ner. Är elden lös nu också!
Gästerna trängdes vid fönstren, och därborta
i månskenet stod skeppet och brann. Lågorna
fladdrade tätt, och riggen liknade ett höstgult träd
med praktfullt skinande krona.
Skenet kastades allt starkare och flammade i
hemska figurer på röken, som dref bort med
kvällens vind; roddbåtarna på sundet framträdde som
utskurna ur mörkret; sjöbodarna, magasinen,
virkesupplagen lågo i full belysning, och inne i
mörkret öfver staden glimmade fönsterrutor och
rådstuklockans visare; och alla dallrande blad på
träden tycktes lika snöflingor, som drefvo fram
öfver taken.
Skomakarna sprungo med sina skinande horn
i hand nerför bergknallarna, och öfverallt löpte
människor, öfverallt skrek och hojtade man, borta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
