Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
» NAPOLION *
brandskenet hoppade små figurer omkring, och
när man reste upp stegar mot fartyget och kedja
bildades, tycktes en massa dvärgar ha kommit fram
ur mörkret, och när vattenpytsar slängdes mot
fartygssidan, såg det från bergknallarna ut, som om
dvärgarna stått i flock och spottat in i elden.
Nu började det klämta i kyrktornet och nu i
rådstutornet, det var så hemskt, att alla kände
barndomens skräck i blodet, damerna i Sammel
Edins sal började gråta och jämra sig.
Men Sammel Edin satt med slutna ögon,
ensam vid det sköflade bordet.
Det är Napolions fel! mumlade han. Jag skulle
aldrig ha gett skutan det namnet! Karln dog ju
i fängelse.
Och han upptändes af en sådan vrede mot
den döde, att han grep ett vinglas och slängde
vinet öfver axeln ut i salen.
En lushund måtte karln ha varit, det är visst
och sant! sade han.
Men hvad menar ni egentligen, min kära Edin?
skrek landshöfdingen till, ty han hade fått hela
vinskvätten i nacken.
Landshöfdingen hör, hvad jag säger! skrek den
förbittrade Sammel Edin tillbaka. En lushund
måtte karln ha varit!
Därmed rusade gubben upp, och
landshöfdingen sade, nu lika uppretad, äfven han:
Man begär dock lite bättre vett af en man i
er ställning, Edin!
Det har inte fan tid att ha vett nu! svarade
Sammel Edin och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
