Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AF DE BLINDE
105
Isak Äbygge denna händelse, men den lämnade
spår efter sig. Rädslan kom åter och försvann, och
med få ord kan sägas, att Isak Äbygge var
fullkomligt prisgifven åt de oberäkneliga rörelserna
i sitt inre. Men rörelserna måste så småningom
plöja upp en fåra, och för honom togo de slutligen
den formen, att han kände sig främmande och
ensam.
Men hvad var honom främmande? Jo, fartyget,
skansen och kamraterna. Det händer ju ofta, då
man vaknar, att man har lite svårt att bygga upp
yttervärlden omkring sig. Väderstrecken äro
snedvridna, tingen äro upp- och nervända, somliga
tyckas borta på permission, den kompakta massan
af magasinerade händelser, som bildar bas för ens
dagliga lif, är försvunnen, och man måste skynda
att kalla tillbaka allt detta för att kunna glädja
sig åt att vara människa igen.
Den stackars Isak Äbygge hade inte förmåga
till dessa operationer, och han kunde därför inte
riktigt få det hela att hålla ihop, världen var som
ett trasigt skjul omkring honom, och det blåste in,
så att han frös.
Men i honom fanns en klar och oemotståndlig
vilja, och som människor på hans ståndpunkt, bara
löd han; hvad annat kunde han? Han hade inte
råd till mer än en känsla, en tanke, en vilja i
stöten; och nu var han bit för bit förvandlad till denna
enda vilja, enda tanke, enda känsla. Det var att
komma i Louise Le Drets närhet.
Det tillgick på följande sätt. Öfver allt som
rörde sig i honom, stodo hennes ögon alltjämt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
