Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Claussen är en farlig figur. Ni har gjort en
dumhet, Twieselmann, som han snappat upp, och
den har han berättat för fröken Qöhle, som är
guvernant hos den gamle patron Hökert. Dylikt
skadar vårt namn.
Nej, svarade Franz Twieselmann, jag har inte
gjort någon dumhet, min bäste Smitthenner.
Jo, sade Smitthenner. Och därefter berättade
han förloppet. Det är själfklart, slöt han, hvad
Claussen åsyftar. Han vill sprida ut förklenande
rykten om er och på det sättet bli af med en
konkurrent.
Det var nu gubbens syn på saken; men Franz
Twieselmanns hjärna var lite hvassare, så att han
genast insåg, att Mathias Claussen sökte realisera
hans egen plan. Och därför bleknade han.
Men ödet, som är det besynnerligaste af alla
världshistoriens fruntimmer, hade just den dagen
en af sina outgrundliga nycker, ty knappt hade
Smitthenner slutat sin berättelse och gått ner till
sågen, förrän Mathias Claussen i egen person kom
vandrande ute på gårdsplanen, och nu steg han in.
Franz Twieselmann skakade af en frossaktig
skadeglädje och ropade emot honom:
Got tag! Got tag! lieber herr Claussen! Det
är förpannet rolikt att se dem stige in på mitt
kontor! Jak tror, de har icke varet förut på mitt
kontor! Välkommen, lieber herr Claussen!
Mathias Claussen skakade hand med sin
dödsfiende och hånlog.
Hör nu, herr grosshandlarn! sade han. Har
ni godt om holländskt timmer inne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
