Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
familie aus Bremen, och te skall icke frukte någet
dålikt parti.
Återigen teg Franz Twieselmann.
Ni erbjuder mig alltså giftermål, herr
Twieselmann? sade fröken Göhle.
Ja! Om tet behaker tem ... Om te önsker...
Ja, gärna, herr Twieselmann! sade fröken
Göhle.
Tet var otmärkt! sade Franz Twieselmann
lifligt.
Jag anser, att ni har en stor framtid! sade
fröken Göhle.
Jak! utropade Franz Twieselmann. En
för-pannet stor framtid! Ja, tå är ten sak afslutet! Jak
måste raske hem, ten förpannete såk vill icke
fun-kere, ten stopper nu och då, snart må jak vefve
själf de förpannete maskinhjul! Jak kommer
till-bake en annen gång! Adjö! Auf wiedersehen!
Därmed skyndade Franz Twieselmann helt
oförmodadt sin väg, utan vidare, och fröken Göhle
såg fundersamt leende ut genom fönstret.
Men när nyheten blef bekant, häpnade man
trots allt, och människorna sade:
Twi’eselmann är ju en hederlig människa!
Det var, som om på en enda gång allt löje
fallit bort från hans person, och man såg till sin
häpnad, att han var en allvarlig och arbetande man,
för hvilken man måste hysa aktning, alldeles som
om han vore född i ådalen.
Men någon måste man ju alltid ha att skratta
åt, och så kastades skrattet på Mathias Claussen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
