Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN 1-139
som gnisslade tänder i Vestanå, så att det hördes
vida omkring.
Och Franz Twieselmann slog sig på knäna och
skrek:
Ä, jak är en förpannet karl, jak är en geni!
IV.
Fru Hedvig Twieselmann låg i sin säng och
hade nyss vaknat, och hon kände sig besynnerligt
lätt om hjärtat och klar i hufvut, och det var en
ljufligt stilla augustimorgon.
Franz Twieselmann stod vid fönstret, som var
öppet, och såg ut öfver den spegelhvita älfven.
Hans hår var som en grästufva, och han klådde
sig i nacken med ena handen, med den andra kliade
han sig på ryggen under nattskjortan, och
samtidigt lyfte han upp och ner på sina stortår.
Inte ett moln syntes på himlen. Inte ett blad
rörde sig ute på marken. Inte en fågel flög i
luften.
Då hände det att, en sekund, fru Hedvig
Twie-selmanns hjärta öppnade ett annars alltjämt slutet
öga, som undrande öfver stillheten skådade sig
omkring. Sen slöt det sig igen.
Och i denna stillhet af sval morgonluft och
solljus låg hon alltjämt, då Franz Twieselmann
sade:
Jak måste göre en stor kupp! Jak tjenner i
mitt hofet, att någonting skall komme att ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
