Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•201
bondkvarnarna följde med strömmen och brötos i
tusen bitar.
Ha-ha-ha-ha!
Man leker inte med Mathias Claussen, gosse!
Man lekte inte med honom på den tiden!
Bönderna kommo springande och klagade. Det
angår mig inte, var mitt svar. Det är inte mitt
fel. Vår Herre har gett vatten, ni ville inte släppa
till ån. Lymlar ska ha lymmelstraff.
Men ser du då, då var det mitt lif började.
Mitt lif är en triangel. Ena spetsen heter Franz
Twieselmann på Utvik, den andra heter Hermann
Schibler, och den tredje heter Mathias Claussen.
Inom den triangeln ryms allt, som är lumpet,
och uselt, och djäfvulskt, och falskt, och smutsigt,
och ynkligt i detta sataniska lif, som vi äflas med.
Ja!
Herr grosshandlaren Hermann Schibler får
höra, att förvaltaren Mathias Claussen på Västanå
har släppt lös vårfloden på böndernas kvarnar.
Ur detta enkla faktum, min gosse, har allt det
andra vuxit upp som en blomma ur en
anjovis-burk.
Ingen, och hör mina ord, ingen har berättat det
för mig. Men när man blifvit tillräckligt
gammal, då händer det, min gosse, då händer det, att
alla väggar bli som glas och att alla ekon vakna,
och man ser genom allt, och hör allt, och vet
allt, och förstår allt.
Men, herregud, jag respekterar Schibler. Ödet
ville, att jag skulle misslyckas. Det kunde ha velat,
att han misslyckats. Felet är inte vårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
