Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•211
Vi tyckte det, fast hon var så blek.
Ja, ja, hon var blek. Du lekte med min dotter
Matja också?
Ja, visst, hon kysste mig engång på kinden.
Ja, herregud, nu är hon i Paris, hvad skall det
bli af henne? Svedje, Svedje! Där ligger mitt
lif i alla fall! A, den satans Schibler! Den satans
Schibler! Kunde jag ana, att jag byggde åt honom!
Gubben lyfte händerna för ansiktet och teg en
lång stund, innan han fortsatte.
Men jag hade räknat rätt — till det yttre.
Bolaget fick ett oerhördt rykte, våra stocknotor
flögo tätt öfver Europa, och vi hunno inte
effektuera alla order. Skogarna längtade efter oss,
bönderna slogos om oss, och vi voro, vare sig man
erkänner det eller ej, de främsta i distriktet.
Men jag har sagt dig, att både det Lomarkska
och det Twieselmannska partiet betraktade mig
med misstro och hatade mig. Var nu detta fallet
redan före Svedje-tiden, så begriper du, hur det
skulle bli, sedan mina framgångar börjat.
Men hvarför hatade de mig? Naturligtvis
därför att jag var den förste och ende af det nya
slags människor, som engång skulle komma att
uttränga både Lomarkare och Twieselmänner.
Lomarkarna fingo korn på hvars andas barn
jag var genom historien med kvarnarna, och
Twie-selmännerna naturligtvis genom min oafbrutna fejd
med Twieselmann själf, först om hans hustru, sen
om Flo-aktierna, som jag förut berättat dig, och
slutligen under hela Svedjetiden; ty Svedje var
ju direkt riktadt mot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
