Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
SPINDEL FEJDEN
Men att Twieselmännerna voro de farligare,
var ju själffallet, eftersom de voro hjärnor. Och
det var också de, som angrepo mig men på ett
så djäfvulskt sätt, att inte ens jag kunde
genomskåda det, förrän det var för sent. De använde
det gamla sättet att förgöra mig genom att
använda mig.
Men där lyste i alla fall Mathias Claussen som
en klar stjärna. Nog hörde du i din barndom ofta
talas om mig?
Mycket ofta, nästan dagligen, svarade Tomas
Lack.
Hvad sade man? frågade gubben, med
misstänksamma ögon.
Ja — drog Tomas Lack på målet.
Naturligtvis att jag inte var klok, bröt gubben
in häftigt, det förstår jag. Men låt tiden gå, låt
historien fälla sin dom, gosse, och du skall få se, att
när jag har förmultnat i min graf och du är
hvit-hårig, då skall man minnas mitt namn och peka
på mig som på en stjärna och säga: i sin person
samlade han hela ådalen.
Det var glans och rikedom, där jag drog fram,
min gosse. Mitt ekipage var det första ekipage,
som fanns i detta Sibirien, mina hästar voro
fullblod, jag hade kusk med livré, jag hade vimpel på
flaggstången, då jag var hemma, och när jag reste
bort, sänktes vimpeln. Jag vet, att än i dag är det
jag, som anger den goda tonen på herrgårdarna,
och mitt föredöme följs ännu.
Min person ha barbarerna lyckats störta, men
mitt inflytande har segrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
