Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Det var icke deras far, som ledde deras
uppfostran, ty deras far var en oduglig slarfver, utan
det var deras stränge farfar. Det var också hans
vilja, att de hvar morgon skulle borsta sina kläder
och blanka sina stöflar, och efter frukosten och
bibelläsningen måste Filip, som var femton år,
arbeta nere i brädgården, ty farfadern ansåg, att på
det sättet skulle de bäst utformas till män,
värdiga att bära ett stort namn och en stor
förmögenhet.
Och de blankade och blankade.
De samtalade inte, ty de voro inte vänner,
utan de blankade tyst och med ryggarna mot
hvarandra.
Då hördes de välkända tunga stegen i trappan,
och gamle Olof Lomark kom ut. Han var klädd
i en svart, igenknäppt långrock, och på sitt krithvita
och likbleka hufvud bar han en hvit hatt med stora
brätten och ett svart band om kullen.
Med åren hade den framspringande näsan
blifvit ännu mer hvass, tinningarna voro urholkade,
och ansiktet var insjunket med hoppressade blå
läppar, djupa veck och fåror och korta stripiga
polisonger. Under ögonbrynens mossa, djupt inne
i hufvut stirrade två orörliga ögon, grå som is
om våren och till synes sammanfogade af ett otal
hvassa strålar, springande fram ur denna gamla
hjärna.
Gossarna bockade sig djupt, alla tre, inför den
gamle och togo honom i hand, i tur och ordning.
Deras mor hade engång föreslagit, att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
