Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
och nu var det, som om detta lif berodde af hans
långsamma rörelse; han var icke längre en
människa för sonsonen, han var något hemlighetsfullt,
något, som om nätterna och i enrum antog helt
andra skepnader, han var en ande, en gud, en...
Bakom den gamle kom en figur smygande, han
bar något i handen, han stannade, Filip såg honom
tydligt mot himlen, han lyfte handen och slungade
föremålet efter den gamle, det var en klant. Men
han hade siktat fel, och klanten föll med ett doft
ljud ned bland brädstaplarna.
Mannen vände hastigt, och med fegt krökt rygg
sprang han bakom närmaste stapel, gömde sig där
och tittade försiktigt fram för att se, om den gamle
hade märkt något.
Men den gamle tycktes försjunken i djupa
tankar, lika långsamt fortsatte han bortåt sågen,
blef allt mindre och mindre och försvann.
När Filip vaknade till medvetande om sig själf,
var hans första tanke att se på Frans Geting.
Denne betraktade honom med hånfulla ögon.
Följ med mig, brusade Filip ut, han ligger
bakom stapeln, han skall ha smörj.
Då häfde Frans Geting upp ett hånskratt.
Hvafan bryr jag mig om det! sade han. Var
det min farfar, kanske?
Såg du inte, att han smög bakifrån? frågade
Filip.
Vill man komma åt någon, var det väl bäst
att komma bakifrån! svarade Frans Geting
öfverlägset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
