Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Efter detta svar stirrade de båda pojkarna på
hvarann.
Farfar har hållit dig i storskolan i Öbacka, sade
Filip, och nu betalar du med att gilla, att man
vill slå ihjäl honom —
Hade jag bedt gubben sätta mig i skolan?
Är det tacken?
Hvad skall jag tacka för? Är det att tacka för,
att jag måste gå i brädgården?
Går inte jag här?
Du! Som får ärfva alltsammans! Därför att
gubbsatan har tjyfvat af bönderna ...
Tjyfvat! sade Filip doft. Du ... ska du ...
tjyfvat... som stal i skolan, så att du blef relegerad...
Frans Geting blef gråblek och hväste:
Tjyf för dig, stortjyf-son!
Då rusade Filip på honom, och det uppstod ett
tyst handgemäng.
Aldrig hade Filip Lomark känt det ljufligare
att få bulta in sina knutna näfvar i en hatad fiendes
ansikte, han kände nu, hur han alltid längtat att få
krossa denne usling under sig, all deras vänskap
hade bara varit denna längtan, och nu tog han
ut för hela tiden, bultade, slog och klubbade, så
att fiendens blod rann.
Ånghvisslan blåste middag, högt uppe i luften.
As! hväste Filip Lomark åt den slagne trälen
och gick bort genom den ödsliga brädgården.
Som i en uppenbarelse såg han, hur han och
hans farfar och hans far och mor och alla, som
bodde i Åbords hvita herrgård, voro hatade och
afskydda af alla underlydande; det blef som ett tomt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
