Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
nor och ärelystnad, midt bland stjärnor och
skuggor, till hvilka han hörde själf.
Och natten var så stilla.
III.
Den ensamme.
Filip Lomark hade denna dag återkommit från
sin morgonridt och stod i solskenet och betraktade
Åbords gamla herrgård, som han nu efter farfaderns
död låtit reparera och modernisera.
Han gladde sig åt den skinande hvita fasaden,
åt det brutna takets röda tegelpannor; och de stora
blåhvita urnorna på verandan tycktes honom ge
det hela ett drag af stolt rikedom, just så som han
önskade.
Bakom huset bredde sig den allvarliga
granskogen och skänkte en förträfflig fond, och framför
huset bredde sig gräsmattorna med blomrabatter
och rosenbuskar och midt i all prakten den af råa
stenblock uppmurade fontänen.
Filip Lomark lade hufvut på sned och smekte
med blicken sin herrgård — det enda han var fäst
vid på denna jorden.
Sen gick han uppför den solstänkta björkallén
till växthusen och gaf order för dagen åt
trädgårdsmästaren.
Det blåste en lätt augustivind,
trädgårdsmästaren stod med mössan i hand, och hans yfviga
hår fladdrade, och solen strålade från Filip Lomarks
stöfvelskaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
