Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Eriks kamrat var en grefve, det tilltalade Filip
Lomark mycket; men han var tyvärr fullkomligt
fattig och betydelselös.
Mjuka tjänare, grefven, sade Filip, jag är
verkligen förtjust att se grefven som min gäst. Men
mina plikter kalla mig!
Och därmed gick Filip till madame
Parent-The-venet.
Johan Stenling hviskade i hans öra:
Pss! Hon har ett satans humör, jag har varit
i familjen!
Gamla Åbords herrgård mottog verkligen
gästerna med en gammal skönhets medvetna och
världsvana behag. Icke en människa syntes, men
alla tre vattenkonsterna spelade, söfvande och
lättjefullt som porlet af en uttorkande bäck i skogen;
flaggan vajade med ett mjukt fladder;
blomrabatterna skimrade; himlen var blå, och molnen voro
hvita; allting glänste och sken; fönstren stodo
öppna och medgåfvo en blick in i den eleganta
filen af rum; och man hade en förnimmelse af att
därinne väntade den svalka, som hettan ute kom en
att längta efter.
Madame, sade Filip Lomark och grep en stor
praktfull hvit ros, tillåt, att jag skänker min
skönaste ros åt min skönaste gäst.
Madame Parent-Thevenet tackade och vände
sig sedan till fru Lithner och sade lågt:
Oh, awful! Avvful!
Kära ni, svarade fru Lithner leende, han är så
godhjärtad i grund och botten. Men han är mycket
egendomlig. Ingen af oss förstår honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
