Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
307
jade ifrigt samla små isstycken och tillfrusna
skar-kanter.
Men Selahn dansade vildsint ute i snön, och
vårvinterstjärnorna blinkade som gamla bedröfvade
ögon.
Hvafan kommer inte finnkolingarna nångång?
knotade man. Här blir, fan ta mej, kallt.
Då kom spejaren springande.
Dom är härborta, det är alla fyra! hviskade
han andfådd.
Selahn återhämtades från sin dans,
cigarretterna kastades bort, piporna knackades ur, och
man höll sig stilla bakom pråmen; nu klappade
alla hjärtan, och man var torr i halsen af
brännvin och spänning, och det bullrade hörbart i
magarna, medan somligas oro tog sig uttryck i
gäspningar.
Nu! hviskade Frans Geting, som stod längst
fram. Vänta, tills jag har kastat först!
Fyra karlar kommo långsamt gående ute på
vägen, de samtalade lågmält.
När de voro midt för arbetarna, kastade Frans
Geting ett isstycke. Det föll med ett prassel ner i
snön.
Han kastade engång till, det föll på vägen.
En af finnarna stannade.
No, hva var det? sade han högt.
I detsamma kom en skur af isstycken, och en
röst hördes skrika till:
Hva fan... kasta int...
I samma ögonblick gingo arbetarna fram, och
de kastade ideligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
