- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
121

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Flygsoldaten kanske kan arbeta här sedan med
redaktionsarbete, sade han sedan.

Det där var knepigt. Jag tog mig in till Stockholm
och gick upp på Ny Dag och frågade Hjorvard hur jag
skulle göra.

– 1917 är historia, sade han. Och vad fosterlandet
beträffar är det ingen hemlighet att vi anser
fosterlandet vara vårt och värt att försvara. Men du bör inte
skriva någon redogörelse. Hur du än gör kan de utnyttja
det. Och riktigt torr bakom öronen är du inte. Du är
inte slipad nog ännu att tampas med dem. Ge honom
en bok i stället.

Han gick till bokhyllan och tog fram en tjock gul bok
med profiler av Stalin och Lenin i blindtryck. Lenin.
Stalin. Das Jahr 1917. Den var tryckt i Moskva 1939.

– Ge honom den här. Då kan han läsa själv.

Det gjorde jag. Jag sade honom också att jag inte
ansåg mig kapabel att skriva så teoretiskt lärt som han
begärde. Major Hamilton vägde boken i handen och
såg länge på mig. Sedan sade han:

– Flygsoldaten trivs inte i det militära?

– Jag vet inte, sade jag. Jag tror inte jag passar.

– Nej, sade han, flygsoldaten passar nog inte i det
militära.

Så slutade det.

Visst skäms jag. Och inte borde jag alls ha talat med
honom heller. Jag borde helt uttryckslöst ha svarat:

– Vet ej majoren.

Men jag kan aldrig hålla käft. Jag måste alltid göra
mig. Visa mig duktig. Jag borde hållit tyst i stället och
gjort min plikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free