Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knäppte upp gylfen. Så började hon ta mig. Jag höll
hårt om henne med vänster arm och hade hennes kön
i min högra hand och när hennes hand tog mig blev
jag alldeles yr.
– Men fortsätt, sade hon flämtande, sluta inte,
fortsätt.
Det var så fantastiskt. Jag hade ju hållit på att runka
sedan jag var sex, sju år. Och nu sedan det börjat gå på
riktigt för mig i somras runkade jag ett par gånger om
dagen. Men något sådant här hade jag aldrig känt.
Och inte heller var det som då före kriget när vi pojkar
i Olovslund brukade sitta i en ring i skogen och runka
åt varandra. Flickans hand som tog mig var något så
helt mjukt och skönt annorlunda. Hennes kropp tätt
intill mig och samtidigt hennes våta kön som rörde sig
under mina fingrar. Jag hörde plötsligt vinden i
träden. Hennes underbara lukt! Frän och stark som av
hav och sälta; en frihetsvindens doft, tänkte jag. När
det gick för mig rämnade jorden. Något så enormt och
bortom allt annat visste jag inte att det kunde finnas i
livet. Jag fortsatte smeka henne långt borta från ett
fjärran dis men hon tog tag i min hand då för att hejda
mig.
– Har du en näsduk, sade Erna sedan. Jag har fått sli
över hela magen.
Nu var natten mörk runt oss och hela himlen fylld
av stjärnor. Jag gick bredvid henne till hållplatsen. Vi
sade egentligen ingenting till varandra. Aldrig i hela
mitt liv hade jag varit så lycklig. När spårvagnen kom
sade hon:
– Hej då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
