Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde jag av Lars. Dess tanter och svartrockar var ju en
ständig fara. Vanart. Lättjefullt eller sedeslöst liv. Man
fick alltid vara på sin vakt så att de inte kunde få tillfälle
att slå klorna i en. Ett par gånger hade det ju varit på
håret. Men jag klarade mig. Erna däremot sattes på
skyddshem för samhällsfostran.
Min anständige farbror Robert i Norrköping som
bland mycket annat samhällstillvänt också
inspekterade hem för vanartiga och sedeslösa flickor berättade
upprört för Alva att han kommit till ett kristligt sådant
hem där en mörkhårig flicka med pannlugg klivit ut ur
flickskocken som stod tyst i matsalen. Hon hade gått
upp till honom, flinat och sagt:
– Hälsa Jan från mig. Jag hoppas det går honom
bättre än mig.
Personalen hade blivit sedligt upprörd, sittlich
entrüstet som det heter på de sedligas eget språk:
– Sådana är de numera stockholmsflickorna! hade
föreståndarinnan sagt.
– Hon såg så fräck ut, sade Robert. Som en riktig
slyna. Som om hon inte skämdes för att hon kommit
på uppfostringsanstalt ens.
– Det är den otäcka sexuella materialismen, sade
Alva. Den ligger i tiden. Det är därför vi måste se till att
skolan ger dem en riktig sexualupplysning, de måste
därför få lära sig könslivets etik också.
Jag stod i rummet bredvid och lyssnade på
hycklarna. De visste inte att jag hörde det. Erna var inlåst för
att hon suttit på parkbänkar med mig och andra
pojkar.
– Och ingenting kan jag göra för henne, tänkte jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
