Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det menade Kalle Anka också, matematikläraren
som farbror Robert haft på tjugotalet. Han kallades
Kalle Anka för att han var plattfot. Luktade gjorde han
också. Tvättade sig inte, ungkarl som han var. Gick
med lösmanschetter. Han viftade med armarna när
han blev arg. När han viftade så mycket att
manschetten for av, då tog jag försiktigt upp den. Höll den
mellan tumme och pekfinger, som ett dyrbart föremål och
visade upp den för klassen innan jag gick fram och
ställde den på katedern. Jag trodde han skulle få slag.
Han blev röd i ansiktet, skrek, klippte till mig och
körde ut mig. Då gick jag hem. Han blev rädd, trodde han
gjort mig illa. Lärarna fick inte slå läroverkselever.
Nästa dag var han lugn. Men han tillät mig inte att räkna
med duodecimalsystem trots att jag bevisade att det var
ett förnuftigare system än decimalsystemet. Inte heller
tillät han mig att gå över till ett binärt system trots att
det vore ändå förnuftigare.
– Även Myrdal får nöja sig med att använda
decimalsystemet som vi dödliga, sade han.
Men den gången var han inte arg.
Bråk blev det också när jag krävde att få läsa
skolstadga och läroverksstadga. På kollegierummet körde
de ut mig när jag kom dit och bad att få se dem för att
veta vad jag hade för rättigheter. Rektor Iverus var lika
oförstående han. Och alla de klasskamrater som skulle
följa mig för att vi skulle vara en delegation flydde
redan när jag gick uppför trappan.
Men ibland var det kul. Som när jag och Bengt Sture
arbetade med filmen En dag i Bromma läroverk. Då
hade jag borrat hål i bänklocket med cykelnyckeln och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
