- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
175

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– You know him? sade Maxine. Han var på Howard i
Washington D.C. men brukade komma upp och
lyssna. På mig med.

Och nu fyllde hon in:

I talked to a fellow, an’ the fellow say,
”She jes’ catch hold of us, somekindaway.
She sang Backwater Blues one day:

It rained fo’ days an’ de skies was dark as night,
Trouble taken place in de lowlands at night.

Thundered an’ lightened an’ the storm begin to roll
Thousan’s of people ain’t got no place to go.

Den I went an’ stood upon some high ol’ lonesome hill,
An’ looked down on the place where I used to live.

An’ den de folks, dey natchally bowed dey heads an’ cried,

[1]


[1] Jag talade med en man och han sa:/”Hon tar bara tag i oss på något sätt./
Hon sjöng Backwater Blues en gång./ Det regnade fyra dagar och
molnen var svarta som natten./ Det blir svårt i låglandet om natten./Det
åskade och blixtrade och stormen tog i./Tusentals människor har
ingenstans att ta vägen./Sen gick jag upp på en hög och ensam kulle/och
jag såg ner mot det ställe där jag bott./ Och då böjde folk av sig själva på
huvudena och grät./Böjde sina tunga huvuden, bet ihop käkarna och
grät. Ma lämnade scenen och följde några ut.”/ Mer var det inte, sa
han./Hon bara tar tag i oss på det sättet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free