- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
200

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stormakterna intrigerar mot oss som de gjorde efter
det förra kriget. Ryssarna håller på sionisterna för att
kunna slå mot britterna. De skickar vapen till
terroristerna och i Förenta staterna är deras lobby stark.

– Här med, sade han som körde.

De skulle vidare ner mot Aix-les-Bains och
egentligen skulle jag bett dem släppa av mig utanför
Pont-d’Ain där åttiofyran tog av rakt upp mot Genève men
vi var mitt inne i diskussionen om brittisk och fransk
politik i Mellersta östern på tjugotalet och dessutom
kände jag mig slö och varm och när jag upptäckte att vi
passerat avtagsvägen kunde jag lika gära följa med till
nästa stad.

När jag steg ur skåpbilen i Ambérieu-en-Bugey
kände jag åter hungern. Libaneserna körde vidare och jag
stod kvar i den sena eftermiddagen, frusen var jag
också. Man märker kylan mycket mer när man är hungrig.
Jag räknade igenom vad jag hade. Det skulle inte räcka
till mat. Tårna domnade redan. Ryggsäcken var
mycket tung. Det låg regn i luften igen. Men det jag hade
skulle räcka till något varmt att dricka.

Jag gick in på kaféet. Jag var enda gäst. Det var ännu
inte aperitiftiden då folk skulle komma. Borden hade
marmorskivor. På väggen satt en stor skylt: En måltid
utan vin är som en dag utan sol. Det var varmt därinne.
Kaminen stod i hörnet. En flicka lade på mera kol. Jag
satte mig vid bordet bredvid kaminen. Sträckte de
frusna fötterna mot värmen och beställde in en romtoddy
av flickan. Ännu satt kylan kvar i kroppen, den kom
som lätt frossa, nackhåren reste sig. Värden stod
bakom disken nu. Flickan måste vara hans dotter. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free