Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 september 1941 vid Hangöfronten. Bärare av bägge
frihetsmedaljerna. Sårad under tjänst i Svenska
Frivilligkompaniet vid Jandebafronten.
– Jag är nog den svensk som tillbringat mesta tid i
Ingenmansland. Gav mig ensam ut i Trollskogen, som
vi kallade den, mellan femman, fyran och trean, för att
spana och jaga ryss. Det var livet på en pinne det!
Det var där vid den fronten han hade hittat Raija.
Hon var från Turku, Åbo, studentska där 1939 sade
hon och lotta. Det hade gått henne illa i Sverige sedan
när de kommit hit. Deras dotter hade dött vid nio
månaders ålder vid jultid 1945. Det hade tagit eld i
sängkläderna. Man hade haft julfest. Ett julljus hade stjälpt
och tänt på. Det dröjde innan någon märkte det.
– Den lilla bara skrek och det luktade svett fläsk i
hela huset, sade han.
Vi var grannar, det var så vi först hade träffats. Hon
ville låna lite socker. Jag såg upp från tangentbordet.
Då stod hon i dörröppningen utan att ha knackat. Det
var för hennes skull jag gick med på att supa med
honom om lördagskvällarna. Det hade börjat med att jag
pratade med henne när han var borta om dagarna.
Hon var intresserad av att läsa, sade hon. Det hade hon
inte haft möjlighet till sedan gymnasiet. Jag gav henne
Strindbergs I havsbandet. Men hon tyckte inte om
den. Det var en otäck karl, menade hon. Hennes karl
var också otäck, men på ett annat sätt än intendenten
ute i havsbandet. Jag tyckte synd om henne och hon
ville att jag skulle hjälpa henne undkomma. Hon
kysste mig bakom dörren när han inte såg det. Jag tog på
henne då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
