Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde så med. Så brukade jag göra med Birgitta när
hon var ledsen. Med andra också. Då, första tiden efter
det jag kom från Oslo våren 1946, hade jag nästan
tänkt arbeta med människor på det sättet. Men sedan
hade jag insett att det var författare jag var.
Men Karin drack gärna för mycket vid sådana tider
då hon hade det svårt också. Det här fick Alva och
Gunnar inte veta. De skulle inte förstå. De skulle bara
tro att jag försökte knulla henne i stället om dörren var
öppen och de kom förbi och såg det. Men så var det ju
inte alls. Det var inte på det sättet. Inte med henne. Jag
tyckte om henne och ville hjälpa henne, det var allt.
Alva och Gunnar begrep ingenting av hur
människor kunde känna det. De skulle aldrig få komma på
henne att vara olycklig. De fattade inte. Alva förstod
ingenting av känslor. Utom sina egna. Gunnar förstod
nog passioner men han föraktade svaghet. Båda
avskydde de personer som visat sig berusade. Det gällde
att skydda Karin för dem.
Alva fanns i huset. Hon hade inte separerat och
flyttat till sin belgiske minister, socialisten hon blivit kär i.
Den hade hon talat med mig om i våras när jag var
inne i staden. Första gången på flera år då vi talat
personligt.
– Skulle du vara villig att följa med mig till Bryssel?
Du kunde studera där. Det kanske skulle bli bra då när
du och Gunnar inte stötte ihop och kom i gräl hela
tiden.
Jag hade tänkt på det. Med USA skulle det ju inte bli
något. Där fick jag inget visum numera. 1941 hade
också jag haft immigrantvisum. Kriget hotade oss. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
