Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men de var också tillsammans när han träffade folk,
hade representationsmiddagar och cocktailparties.
Trots att Alva fanns i huset var Annika den som mer
och mer tog värdinneuppgiften.
Det var också påtagligt att Gunnar var ovanligt glad
och avspänd när hon var i rummet. Jag märkte att hans
ansikte blev nästan pojkaktigt öppet när han såg på
henne. Många märkte det. Jag antog att de hade ett
förhållande, att de var kära i varandra. Men det var
inget som angick mig.
– Jag säger som muslimerna, sade jag, det krävs fyra
vittnen, alla välkända och ärbara män, vilka kan
beediga att de med egna ögon sett akten utföras och det i ett
ljus starkt nog att man kan skilja en vit tråd från en
svart för att otrohet kan konstateras.
Fast också jag utgick från att Annika efterträtt Alva.
Alva uppträdde också mycket stelt när hon träffade
Annika. Det var inte att undra på. Annika var stilig. En
skönhet. Stiligare än Alva. Smakfullt välklädd på ett
självklart sätt, utan ansträngning. Därtill kunnig, klok
och kulturintresserad. Hon var väl tio år yngre än Alva
också. Lätt att prata med dessutom. Jag behövde inte
förklara särskilt mycket innan hon förstod. Gällde det
något jag hade med familjen att göra sade hon:
– Jag skall tala med Gunnar för din räkning. Det
skall nog ordna sig.
Man blev glad av att träffa henne. Jag tyckte bra om
henne. Nästan alltför bra.
Jag försökte fortfarande ordna ett engagemang åt
Maxine trots attjag blivit alltmer övertygad om att jag
inte dög som impressario. Det skulle jag sagt henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
