Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle Stens föräldrar komma tillbaka. Med hjälp av
Dagny och Birgitta som var oroliga för oss sökte vi
städa upp. Sedan lämnade vi lägenheten just som
föräldrarna var på väg från Centralen och tog oss själva dit
för att komma på ett tåg ner till Småland.
Men vi kom aldrig till torpet i Småland. Vi fastnade i
Urshult. Där bodde jag och Sten kvar på pensionatet
under hösten trots att säsongen var över. Vi hade
druckit vin på tåget till Vislanda och fortsatt med öl på
pensionatet i Urshult och när vi skulle betala hade vi
inga pengar kvar så Sten sade:
– Vid närmare eftertanke tror jag vi tar ett par rum
och stannar här.
Han lyckades. Han lyckades alltid med sådant. Man
drog tillbaka räkningen och skrev upp maten och alla
ölen på den kommande notan för husrum och
förtäring. Så blev vi kvar. Vi skaffade pengar på olika sätt
men fick aldrig tillräckligt att betala hela räkningen.
Det blev alltid den sista veckans räkning kvar. Alltså
stannade vi även när pensionatet stängde för
säsongen. Sten målade, jag skrev. Vi gick långpromenader.
Om kvällarna diskuterade vi, politik naturligtvis, men
mest måleri och litteratur. Mitt rum var stort. I
byrålådan hade jag två ilskna rödaktiga äspingar. Jag hade
fångat dem med klyka och var stolt över min
skicklighet. Dem matade jag med mjölk. Jag vet inte om de
någonsin tog av mjölken. De väste mot mig och
spelade med tungorna när jag gläntade på lådan och tittade
på dem. Dessutom vaktade de mina manus.
– Då går ingen i mina lådor och bläddrar i mina
papper, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
