Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då. När han visade upp sitt äppelträd för Otte Sköld
hade denne sett på det och sagt:
– Ja, man har rätt att spela piano. Så länge man inte
stör sina grannar.
Sedan hade han vänt på klacken och gått.
Senare på den sommaren 1946 hade Dags mor sett
igenom deras arbeten under vintern och våren.
Hennes kritik mot Sten var hård:
– Du har färgsinne och fantasi men din teckning
håller inte, sade hon. Du har inte brytt dig om att
teckna kroki heller. Studie på studie på studie. Du är en
sådan där målare som kommer att låta folk stå i vatten
för att de inte lärt sig teckna fötter. Det är brist på
karaktär. Du kommer inte att hålla. Svenolov är kanske
inte lika stark i färgen. Han målar heller inte med
fantasi utan med ögonen. Men han tecknar. Det syns. Han
tecknar modell också. Han är beredd att lära sig
teckna händer. Han inser att konst är arbete. Han kommer
att kunna uträtta något.
Men Sten var romantiker. Han hade blivit helt
otidsenlig under höstsupningen före Bro och var nu precis
i en Rops-period när han tecknade. Det var varken
Munch eller van Gogh längre, nu var James Ensor,
Felicien Rops och Armand Rassenfosse de konstnärer
vilka inspirerade honom. Jag menade att just Rops borde
lära honom inse nödvändigheten av modellstudier.
Men just då skrev jag konstiga Poe-inspirerade
berättelser. Sådana som Mannen som blev en fåtölj. Men
den var mer obehaglig än konstig. Jag skrev mycket om
död också; Maja för morgon, När bortom mognar. Det
var då när jag läste Louise Hagberg, När döden gästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
