- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
244

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bara lagarna, den bestämmer tankelagarna. Det
riktiga, det nödvändiga blir därmed fullkomligt otänkbart
för dem. Om det går mot överklassens intressen. Och
det gör det alltid!

– Det är därför man som konstnär måste bidra till
att befria folk från bojorna, sade jag.

Jag ställde undan ölglaset och ur kavajfickan tog jag
fram den trasiga bok jag hittat bland allt skräp i det
halvpornografiska antikvariatet ovanför Tegelbacken
just som vi skulle iväg till Småland. Georg Brandes,
Den romantiske Skole i Tydskland. Det var 1873 års
upplaga och den var utmönstrad från något bibliotek
ty den hade försetts med påklistrade grå
papperspärmar. ”Sid. 282!!!” hade jag skrivit med stora bokstäver
på pärmens baksida. Jag slog upp boken och började
läsa det stycke jag strukit för med kraftiga streck:

– Så här:

Og nu træffer det sig saa heldigt eller saa uheldigt,
mine Tilhørere, at der altid er nok, der have faaet
Fingrene i Klemme, nok der lide, nok, der sidde i alle
Arter av Fængsler, Uvidenhedens, Afhængighedens,
Dumhedens og Trældomens Fængsler. Dem maa vi
have ud, og derom maa saavel vort Liv som vor Poesi
dreie sig. Romantikeren jager egoistisk efter sin
personlige Lykke og mener, at han selv er af uendelig
Vigtighed. Den nye Tids Barn vil ikke speide op til
Himlen efter sin Stjerne eller ud i Horizonten efter
den blaa Blomst. Længsel er Uvirksomhed. Men han
vil virke. Han vil forstaae, hvad Goethe mente med at
lade Wilhelm Meister ende som Læge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free