Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde skydda mig, sade han. Gustav smällde ju högre
än John och därtill hade jag Nic på min sida så jag var
inte orolig vad än Gunnar och Alva skulle hitta på.
Alva talade alltid om konst och litteratur och hon
umgicks med konstnärer och författare men
egentligen förstod hon lika litet av litteratur och måleri som
av musik.
– Det är fruktansvärt synd om Eyvind, sade hon.
Sonen Tore är helt omöjlig. Han vill bara bli fotograf.
Hon var psykolog också, så hon kunde ge en
psykologisk förklaring till att jag försökte skriva:
– Det framträdande draget hos dig är dina alltför
stora ambitioner. Jag kunde iaktta detta redan vid dina
bygglekar som 3–4-åring och det fortsatte sedan i
arbetsprojekten vid Olofsskolan. Du har hela tiden haft
dessa väldiga projekt som helt enkelt inte kunde bli
färdiga; som alla utom du insåg aldrig kunde
genomföras och du fick alltid sådana raseriutbrott när vi
visade detta för dig och återförde dig till vardagen.
Likadant är det nu.
Gunnar hade alltid menat att jag var slarvig. Det
hade han skällt på så länge jag kan minnas. Sedan var
han ständigt irriterad på att jag talade högt och lade
mig i de vuxnas samtal. Det var därför jag skulle äta i
köket:
– För en hårt arbetande människa skall hemmet
vara en oas att sjunka in i!
Att jag inte ansåg skolan nödvändig förstod han
inte, inte ens när jag citerade Strindberg.
– Skolan var det roligaste jag visste, jag var aldrig så
olycklig som de gånger far hade det ekonomiskt kärvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
