Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina och flinande klämde sönder dem. Men det var
inte det allvarliga. Det allvarliga var att Margrete nu
blivit en dödlig risk för inte bara mig utan alla
kamraterna. Hon visste ju allt om oss. Och han,
HIPO-mannen visste att hon var en som visste. Vår allmänna
inställning var inte okänd.
– Förstår du vad detta innebar? Vi i Danmark
arbetade inte med individuell terror. Vi avrättade inte
ockupationsmaktens ledande personal. Vi överföll inte
kända nazister. Vi förde ett friskare-krig. Men vi var rätt
ofta tvungna att likvidera stikkere. Folk som mot
betalning eller för andra förmåner lämnade upplysningar
om landsmän som var aktiva i frihetskampen; som
lämnade ut dem till Gestapo. När vi likviderade dem
gjorde vi det inte som straff, vi gjorde det utan
hämndkänsla och utan agg. Det var inte fråga om rättskipning. Vi
gjorde det enbart som nödvändig krigshandling då de
genom sin verksamhet förorsakade människors
fängsling och död och för att förhindra att de skulle sätta
människors liv i fara.
– Skulden var min. Jag hade brutit alla regler för
illegalt arbete. Jag hade snackat. Jag hade kanske till
och med stoltserat. Men det var Margrete som
utgjorde det stora hotet. Inte mot mig enbart. Då hade jag
kunnat rädda mig genom att fly; men hon var nu hotet
mot oss alla. Ond var hon inte. Men glapp. Hon kunde
fås att rulla upp hela verksamheten. Det fanns ingen
utväg. Jag fick ta beslutet att Margrete skulle likvideras.
Jag sköt henne inte själv. Det gjorde en okänd kamrat
från Ålborg.
– Jag gick på hennes begravning. Jag var ju den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
