Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbombade i krigets slutskede. Då sov jag i parkerna
några nätter. Det var inte kallt ännu så det gick bra. På
dagarna satt jag på det Deichmanske bibliotek och
läste mig igenom norsk nationallitteratur. Något hade jag
läst av dem tidigare; nu gick jag igenom det hela.
Bjørnstjerne Bjørnson, Ibsen, Holberg, Kielland, Lie.
Men också Hans Jæger, Christian Krohg och Arne
Garborg. Knut Hamsun med och sedan tjugotalister och
trettiotalister. Med mat var det värre.
Ransoneringskort kunde jag inte få egentligen för jag hade inget
riktigt oppholdstilstand. Men på forsyningsnemnden i
rådhuset hittade jag en blond flicka som blev förtjust i
mig och hon ordnade kort åt mig på sidan om. Men
det betydde inte så mycket för jag hade nästan inga
pengar att köpa något för. Men hon bjöd mig på något
att äta ibland. Sedan mötte jag Anne-Bolette på gatan.
Vi förlovade oss och jag flyttade hem till henne. Men
blev kvar där ett helt kort tag bara. Nu hade Nic
kommit tillbaka och hon hjälpte mig att bli inkvarterad på
ett pensionat en tid och få riktigt uppehållstillstånd.
Fast när jag berättade om mina första veckor i Oslo
märkte jag att hon inte riktigt förstod hur det varit.
Hon undrade. Hon ställde frågor.
Mest läste jag. Hon menade att jag borde vara aktiv.
Jag menade att läsningen var aktivitet. Hon menade att
den var passiv. Det hade hon fel i. Hon blev orolig
också när jag fått hybel på Ankersgate och låg stilla på
sängen med öppna ögon några dagar ibland och
tänkte. Gick bara upp för att pissa. Hon menade att det var
hämning och passivitet.
– Så sterk er den at jeg av og til har vært fristet til å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
