Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nybrogatan, tog thécomplet och talade ut på allvar.
Då, den sista gången vi talat med varandra, dagen
innan jag reste söderut för att vara impressario åt Maxine.
– I fjol när vi var samman förstod jag väl inte riktigt
hur er familj verkligen var, sade hon. Men sedan dess
har jag varit teaterledare för en barngrupp i Riksby.
Det var en stökig och förvirrad grupp på gränsen till
tonår. Din syster Kaj var ett av teaterbarnen. Jag kände
igen henne men hon sade ingenting och inte jag
heller. Varför hon gick där vet jag inte men hon var
ständigt tyst och omeddelsam. Men en sak minns jag
mycket väl. Den gav mig en nyckel också till dig. Vi hade en
improvisationsövning à solo på temat: Komma hem till
en besvikelse. Den ville Kaj göra. Medlen var fria,
sceneri, ljud, ord. Hon kom in genom en imaginär dörr,
stannade och såg rakt framför sig. Släppte en imaginär
väska rakt ur handen och sjönk ner över en säng. I
gruppen diskuterade vi ju aldrig varför man gjorde en
viss scen. Man frågade bara hur det fungerat. Kaj
frågade: Gick känslan fram? Jo, sade vi, det gjorde den. Kaj
återtog då sitt slutna ansikte. Efteråt tänkte jag på dig
och ditt vackra barndomshem som jag sett det. De vita
kalkväggarna, den dyra smakfulla inredningen; det var
som att älska med dig i en utställningslokal. Du har
rötter i den miljön hur du än vänder dig. Det kan du
aldrig förneka. Fast du blev ju inte sluten som din
syster.
Visst hade Birgit rätt. Men just för att jag vuxit upp i
bildad överklass och vet hur den ordnar sina liv kan jag
leva och slå rot i alla miljöer. Som nu. Jag har inget
emot detta lite eländiga hotellrum i en trött och sliten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
