Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller någon jag finner intellektuellt eller på annat sätt
osympatisk.
Vi kommer aldrig mer att ha något förhållande. Jag
tar aldrig på mig avlagda kläder. Men vi är vänner. Vi
känner varandra. Vi kan förbli vänner livet ut.
Strax därefter gick hon. Hon skulle möta någon.
Vem, det sade hon inte. Vi närmade oss Köpenhamn,
höll på att flyga in mot Kastrup nu. Det knäppte i
trumhinnorna. Jag såg länge på minnesbilden av Birgit.
Lyssnade till hennes röst, hörde hennes ord. Så var det
nog. Eller så borde det vara. Nu var det 1948 och
tonåren var över. Tjugo var jag redan. Skulle fylla tjugoett
i sommar.
Vi landade på Kastrup. I tullen fick jag
ransoneringskort.
Udlev. Brødkort 14 Dage. Kbh. Lufth. Toldktrl.
När jag gick i min solkiga trenchcoat med min
ryggsäck och skrivmaskin genom den stora hallen på
Kastrup hörde jag det dåna från alla högtalare:
– Attention please! Attention please. The special
plane from Prague has just landed.
Efter en stund när jag nästan hade hunnit igenom
hela hallen på väg mot utgången hördes samma utrop
igen:
– Attention please! Attention please. The special
plane from Prague has just landed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>