Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första akten i det mythiska skådespelet Odens och Mimers
eller andens och den sinnliga naturens kamp med hvarandra var
denna (Saxo I, pag. 23). När Sköld-Allvalde var tolf år gammal,
fick han följa med på en jagt och mötte då en stor björn. Oväpnad
som gossen var, tog han af sig sitt lifbälte, öfvermannade och
band björnen dermed samt lemnade honom till sina män att dödas.
Skölds, solskifvans bälte är ringen. Den dermed bundne björnen
fick deraf namnet Binge, den ringade, och såsom jordskifvans
representant, begränsad af horisontens ringformade synrand, kallas han
och Örglaser. Skölds följeslagare dräpte emellertid icke björnen,
ty man fann i honom en stark jätte. Han insattes till underhöfding
på Seland (sjölandet, symbolisk benämning för jorden).
Andra akten (pag. 32). När konung Sköld var gammal, heter
det vidare, inträffade det, att en man af »lysande seländsk börd»
vid namn Ringe — vi återkomma här till den ringade björnen
Mimer! — eggade en stor del af danerna till uppror, emedan han
ansåg Sköld till följd af ålderdomsbräcklighet för utlefvad och
hans son Thjasse-Gram för barnslig och omogen för den kungliga
värdigheten. Men detta uppror kostade Ringe lifvet. Vi lemna
honom nu såsom dräpt för att återfinna honom såsom lik.
Tredje akten (pag. 38—40). När den unge Njord-Hading jemte
sin älskarinna återvände till sin faders land, följde hon honom i
mansdrägt för att dela hans faror och mödor.
Under denna färd — vi återkomma nu till Ringes eller Mimers
lik! — kommo de att »tillbringa natten hos skyddsandar (i ett
hus), hvilkas aflidne gästväns (Mimers) lik fördes ut under sorgens
öfliga plägseder». Och då Hardgreip önskade att der med
trollkonstens hjelpmedel utröna öfvergudarnes afsigt, skar hon å skid
mycket grymma besvärjelsesånger, lät genom Hading lägga dem
under den dödes tunga och tvang honom att uttala en för hvarje
öra skräckfull sång, hvilken börjar sålunda:
Den som ryckt mig utur Hades, dit må sjelf förbannad gå,
Och för det att han har manat fram min ande straffet få!
Se, mot min vilja och mot min afsigt
Jag tvingas att föga hugnesamt tala;
Ty när från denna boning I gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
