Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julbrygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halmhattar?» undrade fru Jonsson skyggt. »Jag kunde
ju få en ny sommarhatt i vår ändtligen?»
Hennes förslag antogs. Och hon samlade ihop
alla deras sommarhattar och lade dem ofvanpå
käpparna i baljans botten.
»Men svärmor, borde hon inte först sprätta
bort sidenbanden och blommorna och fåglarna och
svettremmarna?» frågade Jonsson....
Ja, så hälldes vörten på, och så väntade de
på, att den skulle bli klar. Men riktigt klar blef
den aldrig. En af hattarna var svart och en annan
grön. Den blef emellertid rätt bra i alla fall. Och
så kramades humlen i den, och så kokades den
igen, och så fick den stå i karet och svalna.
»Skola vi inte snart slå i jästen?» frågade
Jonsson.
»Nej, inte ännu», sade Jonssons svärmor. »Men
du kan känna efter om en stund. Doppa handen
i karet och när du känner en kall rand kring
handleden, då är ögonblicket inne.»
Jonsson var otålig. Han kände efter genast.
Men ögonblicket var inte inne. Han kände ingen
kall rand kring handleden. Hvad han kände,
uttryckte han i följande ord: »Hjälp, mördare!...
Aj, jäklarna!... Eld, eld!... Polis!»
Jästen kom i ändå till slut, och Jonssons
lämnade brygden åt sig själf för några timmar. Men
tidigt på morgonen vaknade Jonsson och smög sig
ut i köket för att se, hur långt den hade hunnit.
Den hade hunnit ganska långt. Den hade jäst
öfver hela köksgolfvet. Så fort Jonsson stack in
foten, slant han och satte sig i luften, och när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
