Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julbrygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hans svärmor och hans hustru fingo
honom i säng och snusade också själfva ett par
timmar, tills väckarklockan ljöd midt i natten. Jonsson
flög i nattrocken som en dynamitpatron, och
Jonssons svärmor var också ganska pigg — hon svepte
bara en filt om magen, och krängde på sig det
första hon fick tag i den gemensamma garderoben,
hvilket sedermera befanns vara Jonssons redingote,
och den passade henne förträffligt, den satt som
gjuten kring bysten. Men Jonssons hustru var det
svårt att få lif i. När hon ändtligen kom upp,
verkade hon hufvudsakligen klädd i ögonlock, ty de
voro betydligt tyngre än hennes förtjusande
deshabillé.
De skyndade emellertid ut i köket, ut till
brygden. Pigan hade redan satt på den stora syltkitteln,
och så östes maltlagen i och kokade utaf sjutton.
»Hvad skola vi nu göra?» frågade Jonsson.
»Nu få vi lof att göra i ordning rosten för
att få vörten klar och grann», sade Jonssons
svärmor, »och till det behöfs det halm och några
stycken enkäppar.»
»Måste käpparna vara af en?» frågade
Jonsson oroligt.
Men det trodde inte hans svärmor.
Och Jonsson lade i botten på baljan sitt
spanska rör och sin söndagskäpp med guldknopp och
två rottingar och tre paraplyer, hvilka dock genast
räddades af hans svärmor. Men hvar de skulle få
halm ifrån, det visste ingen.
»Skulle vi inte kunna ta våra gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
