Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min klocka. Ett Madridminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volymer. Och jag fick underteckna alla volymerna. Och
var lugn för att jag inte glömde slängen.
Slutligen fick jag afträda. När jag kom ut
fann jag min hustru i ett ytterst nervöst
sinnestillstånd. Vakten som jag bedt hålla ett öga på henne
hade fullgjort uppdraget på sitt eget lilla originella
vis. Min hustru hade råkat skrufva litet på sig där
hon satt och genast hade vakten kommit fram och
lagt sin hand på hennes skuldra och sagt:
»Ni rör er inte ur fläcken, förstår ni!»
Och sedan vågade min hustru inte sucka, utan
satt tryckt intill väggen som en relief, fastän det
vildaste uppror rasade i hennes inre. Hennes namn
uppropades emellertid och hon måste in för
domstolen. Men hon hade svårt för att gå, ty hennes fötter
hade somnat. Jag visste hvad som förestod, och innan
dörren slöt sig om henne hviskade jag i hennes öra:
»Försök att vara modig och glöm för all del inte
slängen.»
Det var dumt att jag sade dessa ord. De
stärkte inte alls. Min hustru höll på att segna ned
på tröskeln till domsalen.
Men dörren slöts efter henne och jag framlefde
en ohygglig timme eller evighet — hur skulle jag
kunna veta hvilket? Så blef jag inkallad igen. Det
såg illa ut för min hustru. Hon hade blifvit
beslagen med tvetalan. Först hade hon sagt, att
klockan stals kl. 8, och en stund efteråt hade hon sagt
att den stals något öfver 8. Jag tror, att de
funderade på att häkta henne. När hon fick se mig
kastade hon sig gråtande i mina armar.
»Rädda mig, Dan!» ropade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
