Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjocka kindben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
TJOCKA KINDBEN.
75
måtte se alldeles oerhördt rolig ut när jag gråter.
Förtjusningen blef vild. Kamratkretsen dansade en-
tusiastiskt omkring mig och genom stampningarna
och jublet trängde, sårande mitt känsliga hjärta, ut-
tryck såsom: Tjockis! Morsgris! Lipsill! Pumpa!
Blodapelsin!
Å, hvad jag grät! Och under gråten svällde
mina tjocka kindben, svällde och svällde allt yt-
terligare.
Sedan var mitt öde besegladt. Ja, det kanske
inte hade behöft vara det. Med en smula käck-
het och godlynthet hade jag måhända ännu efter den
olyckliga introduktionen kunnat få mitt skoldrama
något mindre tragiskt. Men jag var alltför
tafatt och bondblyg och ömtålig. Jag fasade för
att
göra mig löjlig, och så blef jag ännu löjligare.
Sedan jag börjat afsiktligt verka för att göra
människor glada, har jag nog aldrig lyckats så bra
som den tiden jag gjorde det oafsiktligt.
»Se där ha vi kindbenen! Nu pojkar ska
vi ha skojigt.»
Det blef solsken bara jag visade mig. Men
själf var
jag så innerligen bedröfvad. Det låg en
djup humor i detta. Men det förstod jag inte då
Säkert är att jag bäfvade hvarje gång jag skulle
till skolan. Hur mången morgon under skoltiden
har jag inte legat i min mjuka säng och önskat mig
vara illamående. Jag hostade. Var jag hes? —
Nej tyvärr!
öm? —
I
det inte i halsen ?
—
Jag klämde på min mage. Var den
Olyckligtvis inte! —
Jag sväljde. Stack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
