- Project Runeberg -  Nordisk familjebok : humoresker /
141

(1907) [MARC] Author: Dan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Tre trappor. Inackorderingsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT STOCKHOLMSHUS. 141
mager hand, som föll ned i min mjuka och
varma
ungefär som en
silfvergaffel i en chateaubriand.
Och så förde hon mig in i en matsal, där bor-
det ännu stod dukadt med de oaptitliga resterna af
en afäten frukost. Duken var
långt ifrån ren, men
den verkade dock bländande hvit i jämförelse med
de huller om buller kringkastade, med gamla cigarr-
band och gamändar omlindade servetterna. Möble-
manget hade en
något nött prägel. Rottingsstolar
med hål så stora att de skulle släppa igenom små
barn och nästan
inackorderingsfrun själf, om hon
riktigt trängde på, ett par sådana där nedsuttna em-
mor, i hvilka man slår sig ned med en viss non-
chalans i den tron att man kommer att sjunka i
något mjukt, medan man i stället handlöst dunsar
ned i en smärtsamt hård grop, ur hvars djup man
länge förgäfves söker resa sig, en
gammal, maläten
inventionssoffa, som suckar då man sätter sig och
antagligen skriker då man
lägger sig, ett divansbord
hvars buckliga och skrofliga mahognyyta till större
delen täckes af urblekta fotografier, flitigt tummade
visitkort och dagens nummer af Stockholms-Tidnin-
gen med urklippt följetong, en svartmålad gungstol
med träets naturliga färg återställd å den blankpole-
rade sitsen, en
ålderdomssvag taffel med gulnade
tangenter och först och sist den lilla magra inac-
korderingsfrun själf med sitt utpinade ansiktsuttryck.
»Jag får be så mycket om ursäkt, min herre,
tör att salen är så ostädad och jag själf med för
resten... Gud, så jag ser ut!»
sökte i brist på annat spegla sig i gungstolssit-
sen. —
»Men jag skall säga, man har mycket om
I.
I
Och hon för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 7 01:32:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofa/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free