Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Tre trappor. Inackorderingsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
■gir
ETT STOCKHOLMSHUS.
I42
sig. När man är en stackars änka med tvä barn
och måste lefva på inackorderingar —
ja, för all
del, det är ju egentligen ett mycket angenämt lif», skyn-
dade hon sig att inskjuta, »fast man får ligga i från
morgon till kväll och ändå vara glad och tacksam,
om man hinner med allt hvad som väntas af en.
Jag brukar själf lägga hand vid städningen litet på
förmiddagen, då mina kära gäster äro ute, och jag
hade knappast vågat hoppas att så tidigt få besök af
en ung herre ...
Jag framförde mitt ärende. Inackorderingsfruns
älskvärdhet blef betydligt mindre ansträngd.
»Det var en lycklig tillfällighet att ni kom så.
tidigt!» utbrast hon. »Min son studenten -—
hon
inlade en värld af stolthet i dessa tre små ord —
»min son studenten reste i går kväll till Uppsala, och
hans rum är ännu ledigt, fast jag vet att det finns
många som önska sig det, ty det är ett utomordent-
ligt trefligt rum, ehuru inte så stort och kanske en
smula mörkt och fuktigt. Er vän kommer att trif-
vas i min sons rum, och jag skall också bli som
en mor för er vän.»
»Å, min vän är snart 40 år, och hvad ni
än blir för honom, min fru, inte blir ni hans mor»,
sade jag med ett artigt småleende.
En lätt rodnad for som en solglimt öfver in-
ackorderingsfruns bleka ansikte, och jag märkte hur
hon hastigt drog upp sina båda i trasiga sockor in-
stuckna små fötter under morgonrocken. Men så
kunde hon ju inte sitta länge, och så fick hon lof
att släppa ned dem igen.
»Priset är moderat» —
hon nämnde det, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
