Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
1
a
i
v.
1
1
eTt stadsbud. 171
Ett stabsbil5.
Det är ett roligt vårväder vi ha! Ena stunden
höstregn och andra stunden vintersnö och tredje
stunden sommarsol. För en
person som vill vara fullt
korrekt och dessutom tänker på den lilla ömtåliga
hälsan är det min själ inte lätt att klä sig efter
väderleken. Skall man ta pälsen eller vårrocken,
paraplyet eller promenadkäppen?
Min fine gamle vän af Rosenqvist löste härom-
dagen knuten på det sättet att han tog med sig
alltsammans. D. v. s. han bar inte alla persedlarna
själf. Han ringde på till stadsbudskontoret. Stads-
budet 999 infann sig ögonblickligen, nyter och hem-
treflig och måhända något påstruken. Som solen
sken för tillfället, tog af Rosenqvist själf vårrocken
och promenadkäppen, stadsbudet 999 fick bära päl-
sen och paraplyet.
»Tag det här, stadsbudet», sade af Rosenqvist,
»och följ mig!»
Ja, stadsbudet följde med. Det var emeller-
tid inte min väns mening att stadsbudet skulle följa
honom sida vid sida, men det gjorde stadsbudet.
Så gingo de en stund under tystnad. Det var
på Strandvägen. Af Rosenqvist sneglade då och då
djupt sårad på stadsbudet, men stadsbudet fäste sig
inte vid det, utan grinade vänligt tillbaka. Af Ro-
senqvist hostade nervöst.
-■■■’ .1
H
w\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
