Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en enda familj, som jag kunde sluta mig till. De båda
gamla mamseller, som jag hyrde af, voro visserligen
snälla och välmenande menniskor, och de hade
omsorgsfullt tagit vård om mig i början af min sjukdom.
Men dessa fruntimmers hela sätt att vara var allt för
gammaldags för att riktigt falla i ungdomens smak.
Deras tankar gingo helst tillbaka till det förflutna, och
när de, som ofta hände, berättade mig historier om
staden och dess förhållanden, påminte det såväl genom
innehållet som den naiva uppfattningen om en svunnen
tid. Med detta mina värdinnors gammalmodiga väsen
stod äfven det hus, de bebodde, i full
öfverensstämmelse. Det var en af dessa gamla gårdar vid
Tullhusgatan med djupa fönster, långa korridorer och
trappor, der ständig skymning rådde, och mörka rum och
vindar, der man ovilkorligen måste tänka på tomtar
och spöken. Dertill kom, att deras umgängeskrets var
mycket fåtalig, ty utom en gift syster kom ingen och
besökte dem utom ett par tråkiga fruar. Det enda
upplifvande var en vacker systerdotter och några glada,
lifliga brorsbarn, för hvilka jag alltid måste berätta
sagor och tomthistorier.
Jag sökte förströ mig i min ensamhet och min
nedslagna sinnesstämning genom att se på alla de många
menniskor, som gingo upp och ned på gatan i snöyra
och blåst med rödblåa näsor och halfslutna ögon. Det
började roa mig att betrakta det lif och den brådska,
som rådde i apoteket midtemot: dörren stod icke igen
ett ögonblick, tjenstfolk och bönder strömmade in och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
