- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
27

(1881) Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väl och drog till dem, sade Stine, och det är då sant, de
kommo sig upp och blefvo rikt folk, men om det var
tomten som hjelpte dem, skall jag inte kunna säga,»
tillade fru Skau och hostade och harklade sig efter
ansträngningen med denna för henne ovanligt långa berättelse.

Då hon tagit sig en pris snus, qvicknade hon vid
och började på nytt igen:

«Min mor var en sanningskär menniska; hon
berättade en historia, som har händt här i staden, och
det var på en julnatt, och den vet jag är sann, för
det kom aldrig ett osant ord från hennes mun.»

«Låt oss få höra den, fru Skau,» sade jag.
«Berätta, berätta, fru Skau!» ropade barnen.

Frun hostade litet, tog sig ännu en pris och började:

«Då min mor ännu var flicka, gick hon ibland och
helsade på en enka, som hon kände; hon hette — ja,
hvad var det nu hon hette? Fru — jo, fru Evensen
var det, och hon var en fru något öfver medelåldern,
men om hon bodde uppe vid Qvarngatan eller inne i
hörnet vid Lilla kyrkbrinken, det kan jag inte så noga
säga. Det var en julafton liksom nu; då tänkte hon
för sig sjelf att hon skulle gå i julottan på
juldagsmorgonen, för hon var flitig med att gå i kyrkan, och
så satte hon ut kaffe, för att få sig litet varmt att dricka,
så att hon inte skulle vara fastande. Då hon vaknade,
sken månen in på golfvet, men då hon skulle se på
klockan, hade den stannat, och visaren stod på half
tolf. Hon visste inte huru dags det var på natten; hon
gick till fönstret och såg bort åt kyrkan till. Det lyste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 17 11:44:39 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free