- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
34

(1881) Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätrarna; derför kunde de ingenstädes få herberge och
icke mat heller. De måste derför fortsätta med vägen
till Hedalen, men denna var bara en föga trampad stig,
och när mörkret föll på, tappade de bort stigen, och de
hittade inte fågelfängarehyddan heller, och innan de visste
ordet af, voro de midt i tjockaste Bjölstadsskogen. Då
de märkte att de inte kunde komma fram, började de
hugga granqvistar, gjorde upp eld och bygde sig en
liten riskoja; ty de hade med sig lillyxan; och så refvo
de upp ljung och mossa, som de gjorde en bädd af.
En stund efter sedan de hade lagt sig, fingo de höra
någon, som snörflade och vädrade starkt med näsan.
Gossarne spetsade öronen och lyssnade noga efter, om
det månde vara djur eller skogstroll de hörde. Men
så vädrade det ännu starkare och sade:

«Det luktar kristet blod här!»

Derpå hörde de att det trampade så tungt, så att
marken skalf, och då kunde de förstå att trollen voro ute.

«Gud hjelpe oss, hvad ska’ vi nu göra?» sade den
yngste gossen till bror sin.

«Jo, stå du still under furen, der du står, och var
färdig att ta påsarne och lägga i väg, när du ser dem
komma, så skall jag ta lillyxan,» sade den andre.

I detsamma sågo de trollen komma sättande, och
de voro så stora och digra, att hufvudena på dem voro
jemnhöga med furutopparne; men de hade bara ett
öga alla tre tillsammans och det begagnade de
ömsevis; de hade ett hål i pannan, som de lade det i och
styrde det med handen; den, som gick främst, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 17 11:44:39 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free