- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
50

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Åsa Gåsepiga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skär: han letade då vidt och bredt igen i många länder,
tills han fann en, som han tyckte om. Men då han
skulle till henne, hade Åsa Gåsepiga satt sig i vägen
för honom igen. «Sitter du der, du, liten Åsa
Gåsepiga?» sade prinsen. «Ja, jag sitter här och sätter klut
på klut och lapp på lapp, för jag väntar kungasonen
från England i dag,» sade Åsa. «Honom kan inte du
vänta att få,» sade prinsen. «Åh jo, skall jag ha honom,
så får jag honom nog,» sade liten Åsa.

Då prinsessan kom, sade Åsa Gåsepiga till henne,
liksom till de begge förra, att om hon hade haft någon
käraste, eller det var något annat, som hon inte ville
att prinsen skulle veta, så skulle hon inte stiga på stenen,
som prinsen hade framför sin säng, «för den säger
honom allting,» sade hon. Prinsessan tog nu illa vid sig,
då hon hörde det, men som hon var likaså listig som
begge de andra, bad hon Åsa att hon skulle gå i stället
för henne och lägga sig hos prinsen om qvällen, och
när han somnat, skulle de byta om, så att han hade
den rätta hos sig, när det blef ljust om morgonen. Det
gjorde de. Då liten Åsa Gåsepiga kom och trampade
på stenen, sporde prinsen: «Hvem är det som stiger i
min säng?» — «Ren och skär jungfru,» sade stenen,
och så lade de sig. Fram på natten satte prinsen en
ring på Åsas finger, och den var så trång, att hon inte
kunde få den af sig igen; för prinsen kunde nog förstå,
att det inte gick riktigt till, och derför ville han ha ett
märke att känna igen den på, som var den rätta. Då
prinsen hade somnat in, kom prinsessan och körde Åsa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free