- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
62

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarfvarne från Udröst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på fjällen rundt omkring, men hela stugan hade han
full med hungriga barn. Och ändå var han alltid nöjd
med huru Vår herre styrde det för honom. Det enda
han oroade sig öfver var att han aldrig riktigt kunde
få fred för sin granne; det var en rik man, som tyckte
att han borde ha allting bättre än en sådan stackare
som Isak, och derför ville han ha bort Isak, så att han
kunde få den hamn, han hade utanför sin stuga.

En dag, då Isak var ute och fiskade ett par mil
till hafs, föll det tjocka öfver honom, och rätt som det
var, kom det upp en storm så våldsam, att han måste
kasta all fisken öfver bord för att lätta båten och berga
lifvet. Och ändå var det ingen lätt sak att hålla den
flott, men han lirkade vackert fram sin farkost både
mellan och öfver störtsjöarne, som voro färdiga att dra
ned honom hvarje ögonblick. Då han hade seglat med
sådan fart fem sex timmar, tänkte han, att han snart
skulle träffa på land någonstädes. Men tiden led och
stormen och tjockan blefvo värre och värre. Då
började han ana, att han styrde till hafs eller att vinden
hade vändt sig, och slutligen kunde han förstå, att det
måste vara så, ty han seglade och seglade, men han
nådde icke land. Rätt som det var, hörde han ett
hemskt skrik framom förstäfven och han kunde inte tro
annat än att det var hafstrollet, som sjöng hans
likpsalm. Han bad till vår herre för hustru och barn, ty
nu förstod han, att hans sista timme var kommen; bäst
han satt och bad, fick han se skymten af någonting
svart, men då han kom närmare, var det bara tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free