Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarfvarne från Udröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
horn, och jufver hade hon så stort som på den största
ko; utanför satt en liten blåklädd man på en trefot och
sög på en pipsnugga; han hade ett skägg så stort och
långt, att det nådde långt ned på bröstet.
«Välkommen till Udröst, Isak,» sade gubben.
«Väl mött, far,» svarade Isak. «Känner ni mig då?»
«Det händer, det,» sade gubben. «Du vill väl
låna hus här i natt?»
«Om så väl vore att jag det finge,» sade Isak.
«Det är ledsamt med mina söner, att de ej tåla
lukten af kristen man,» sade gubben. «Har du inte
mött dem?»
«Nej, jag har inte mött annat än tre skarfvar, som
satt och skrek på en drifstock,» svarade Isak.
«Ja, det var mina söner det,» sade gubben, och
så knackade han ur pipan och sade till Isak: «Gå in så
länge; du är väl både hungrig och törstig, kan jag tänka.»
«Tack som bjuder, far,» sade Isak.
Men då mannen låste upp dörren, var det så
präktigt der inne, att Isak blef alldeles häpen. Maken hade
han aldrig sett förr. Bordet var fullt med de yppersta
rätter, filbunkar och rödfisk och stek och lefvermölja
med sirap och ost på, hela högar med Bergenskringlor,
bränvin och öl och mjöd och allt godt som tänkas kan.
Isak åt och drack allt hvad han orkade, och ändå blef
tallriken aldrig tom, och huru mycket han än drack,
var glaset lika fullt. Gubben åt inte mycket och inte
sade han mycket heller; men rätt som de sutto, hörde
de ett skrik och ett rammel utanför; då gick han ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
